Hemmasnickrad poesi, Humor

Sjuåring blues

Stövlarna är blå
galonklädd från topp till tå
blöta löv överallt
om det ändå vore lite kallt
jackan är öppen och hänger mer och mer
meter framför blir bara fler och fler
väskan är inte så tung som den ser ut
men sjuåring är helt slut
fritids i all ära
och skogen är ju helt nära
men ändå
låt mig få gå
hem
nej inte sen
klockan är ju fem
när kommer pappa?
vill hem och slappa
tänk om vi måste i affären köa
nej då kommer jag att döa
för varma kläder, stövlarna läcker
nu tycker jag att det räcker!
oh, där står ju pappa
kom igen fröken, rappa
dagen till ända
vad mer kan hända
i morgon samma visa
sjuåring blues visa

Standard
Hemmasnickrad poesi

Till slut

Han var stilig som få
med fjädrar
svarta som kol
sökte den perfekta platsen
den bästa taknocken
med den vackraste utsikten
nära ett trädgårdsland
nära träd med hål uti
ett bo
för en liten koltrastfamilj

Han letade och letade
till slut fann han
den bästa taknocken
med den vackraste utsikten
han satte sig tillrätta
harklade sig
och sjöng

Han sjöng i veckor
väntade i veckor
då och då
kom någon förbi
men ingen hade tid
att sitta ner
så han fortsatte
han sjöng
och sjöng
och sjöng

Sven stod i fönstret mitt emot
tittade upp
mot grannens taknock
kliade sitt gråa skägg
solen hade nyligen gått upp
där satt den
förbannade koltrasten och sjöng, sjöng, sjöng
ingen sömn på veckor
måtte han snart finna en vän

Som han där stod
såg han bruna vingar flyga förbi
hon flög runt, runt
till slut
satte hon sig ned
på den bästa taknocken
men den vackraste utsikten
bredvid
fjädrar som glänste
svarta som kol
och bruna, likt sammet
tillsammans till slut.

Standard
Hemmasnickrad poesi

Kerstin

Hon gick barfota längs vägen, en väg av sand och sten. En väg som kantades av knopp men som endast ledde bort.

Hon var inte särskilt gammal men heller inget barn. Blott en nigande piga, utan försvar. Hon hade ännu ej burit slöja och nu, nu skulle kanske ingen med henne nöja.

I magen värkte hunger men vid den var hon ju van.
Värre var såklart,
ja hon ångrade sig bittert, att hon följt honom uti vals. Fagra ord och vackra gester. Här ska vi bo och din far och mor skall bli våra gäster.

Nu gick hon där på vägen, ensam och i skam.
Vägen den bar henne och hon, hon bar sitt barn. Hela vägen bortåt, åt ingenstans den bar.

Standard