Hemmasnickrad poesi, Kärleksdikt

Trots att hon inte längre finns till

Hennes steg är ljudlösa för hon är inget nu, hon är luft.
För oss är hon endast en tanke eller en känsla.
Där går hon
med blicken fäst i hans nacke och hon ser
rörelsen i hans hårlockar i varje levande kliv han tar.

Hon känner hans själ.

Men hon är osynlig nu, ett genomskinligt lufttäcke eller en vind,
en tanke och en känsla. Reducerad och försvunnen.

Minns han henne än?

Hon ska älska honom ändå, trots att hon inte längre finns till.

Han minns henne
och han känner hennes blick, för den värmer hans nacke.
Han glömmer henne aldrig för han kände hennes själ.

Och han ska älska henne ändå, trots att hon inte längre finns till.

Standard
Hemmasnickrad poesi

Inte så avundsjuk

Nu har han lagt upp en av sina dikter i sociala medier, igen
som dom kan älska
några rader, igen
som dom kan berömma
han lämnar raderna därute
att guppa inför kritiska ögon
som små barn med tröjorna ut och in
men han tycks orädd
han litar på att hans rader är stora nog
gupp-gupp i sällskap av elaka troll
att han törs?
curl-curl lilla dikten
gör jag

men jag är inte så avundsjuk

Standard